2025:3717 Gravar och boplatslämningar från järnåldern vid Bönsta

Våren 2024 genomförde Arkeologikonsult en förundersökning av ett gravfält samt en avgränsande förundersökning av två stensättningar vid Bönsta utanför Nyköping (figur 1). Inom gravfältet (L1984:848) undersöktes sammanlagt två gravhögar och tre stensättningar, varav samtliga stensättningar påträffades under gravhögarnas jordöverbyggnader. Utöver de undersökta gravarna hittades ytterligare tre stensättningar under jordmantlarna, men som lämnades orörda efter framrensning.
De båda gravhögarna daterades till vikingatid, troligen 800-tal, och uppvisade komplexa uppbyggnader, konstruktionselement och spår av rituella händelser. Gravhögarna var påbyggda i flera omgångar, och tecken på rituella handlingar gick att finna i varje skifte. Man hade bland annat deponerat delar av brandlager med brända ben, sädeskorn och föremål i flera nedgrävningar och spritt brända ben i samtliga lager. I själva begravningarna påträffades rikligt med brända ben och en variation av föremål. I den ena graven återfanns ben från en vuxen individ samt ben från hund, häst, hönsfågel och nötkreatur samt bland annat hundratals båtnitar, ett par skobroddar och en solitär röd glasflusspärla – en indikation på att den begravde var en man, även om det inte gick att klarlägga osteologiskt. I den andra gravhögen innehöll brandlagret, förutom brända ben, bland annat mångtaliga pärlor, ett par skobroddar och en hästbrodd, fragment av en sammansatt enkelkam och flera klipp av arabiska silvermynt. I båda gravhögarna påträffades förkolnade fragment av textilier.
De underlagrande gravarna daterades samtliga till vendeltid, en till tidig vendeltid (560–650 e.Kr.) och de övriga två till vendeltidens senare skede (700-talet). De innehöll brända ben och bland annat fragmenterade kammar, båtnitar, pärlor och ett redskapsspänne.
Under gravarna fanns olika former av markberedning, som pålagda sandlager och stenläggningar, troligen anlagda för att förbereda platsen som gravfält. Under detta påträffades boplatsindikerande lämningar som ett par stolphål, en ränna och en härd. Lämningarna daterades till romersk järnålder och folkvandringstid, dateringar som har viss samstämmighet med den bebyggelse som påträffats i lermarkerna strax sydväst om gravfältet. Lämningstypen för fornlämningen har därmed ändrats från Gravfält till Grav- och boplatsområde.
Den avgränsande förundersökningen av de två stensättningarna resulterade i att ett gravfält upptäcktes och registrerades (L2024:2736, figur 2). Tillsammans med de sedan innan kända stensättningarna uppgår gravarna inom det nyfunna gravfältet till 15 gravar.