Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Efter en välbehövlig semester är det snart dags att återvända till gravfälten i Rosersberg. En kort summering av vad vi undersökte under våren och försommaren kan vara på sin plats.

 

På gravfältet vid motorvägen, RAÄ 34, observerade vi 60 gravlika stensättningar. Efter undersökning hade 17 av dessa bedömts som naturliga stenansamlingar i moränen. Av de kvarvarande 47 hade ytterligare 17 tydliga gravlika anläggningar visat sig vara helt utan spår av begravning, ja faktiskt fullständigt tomma – något av ett mysterium! Är det resultatet av naturliga processer som erodering eller förmultning, eller av senare förstörelse? Eller är de tomma gravarna spår av gravseder som vi ännu inte förstår? Bland de övriga gravarna fanns två högar, en treudd samt i övrigt flacka stensättningar som innehöll både brand- och skelettgravar. Dessutom fanns ett stort antal härdar på gravfältet. Gravar verkar ha placerats här i två skilda perioder: äldre järnålder och vikingatid. Ett stycke söder om RAÄ 34 undersökte vi också två ganska förstörda gravar från vikingatiden, RAÄ 111.

Högen vid undersökningen. I sektionen syns två av stolphålen som små stensamlingar (stolparna var stenskodda) ytligt i högen, ovanför det större stenröset.

Djupast i gravhögen på bergets krön fanns ett brandlager efter en ganska rikt utrustad kvinna. Högre upp fanns ytterligare ett brandlager, troligen efter en man. Och så det märkligaste inslaget: ett antal stolphål. De var parvis anlagda ungefär som takbärande stolpar i vikingatida hus. Hur såg högen egentligen ut; hade den flera resta stolpar uppstickande ur jordmanteln? Är detta ännu ett exempel på hur man associerade gravhögarna med hus och gård på vikingatiden, eller ska stolparna tolkas som en annan slags markering?

 

RAÄ 57 invid Norrsundavägen hade en helt annan karaktär. Här kunde vi undersöka 18 välbevarade gravar. Tre påminde om blockgravar från äldre järnåldern men saknade gravgömma. Övriga utgjordes av en flack, stor hög och fjorton stensättningar. De flesta var runda och enhetligt utformade med inre stenkistor. Samtliga innehöll östvästligt orienterade skelettgravar. Tyvärr var benen dåligt bevarade och rester av de gravlagda fanns bara i ett fåtal gravar. I några fanns kistspikar som visar att de gravlagda legat i kistor av trä. De döda hade i stort sett inte fått med sig någonting i sina gravar. Ett par järnknivar och två fragment av silvermynt var allt. Sammantaget tyder detta på en sen datering. Kanske var det de här gravarna som anlades sist av alla, innan man istället för att välja en plats nära gården började föra sina döda till kyrkan?

I nästa vecka drar vi igång en ny undersökning, den här gången av det nyupptäckta gravfält som ligger strax söder om RAÄ 57. Mer om det senare!

 

 

  

  

I stenkistan fanns rester av den dödes skelett med huvudet i väster.