|
Kumla – Fina lämningar på halva vägen |
|
|
|
2010-09-02 13:40 |
|
Nu är fältarbetet med fornlämning RAÄ 173 klart. Under de sista dagarna har vi hunnit med att göra några riktigt fina upptäckter. I ett jordlager i en naturlig svacka under södra delen av åkern vi undersökt låg en halv enkel skafthålsyxa. Det är ett av de vanligaste fynden från yngre stenålder och äldre bronsålder, men det är mycket sällan de hittas på den plats där forntidens människor lämnat dem. Oftast påträffas de som lösfynd vid plöjning eller andra markarbeten. Att hitta en på sin ursprungliga plats är därför extra roligt, även om ena halvan saknades.
Skafthålsyxan vi hittade
Desto rejälare var den drygt två meter djupa brunn som framkom i undersökningsområdets sydvästra del. Längst ner i brunnen fanns ett ordentligt flätverk som höll blåleran på sidorna om nedgrävningen på plats. I botten av brunnen framkom en mängd obrända ben från större däggdjur. Tyvärr framkom inga säkra tecken på hur gammal brunnen är, så det dröjer några månader innan resultaten från 14C-dateringen kommer och vi kan säga exakt hur gammal den är.
Brunnen grävs ut
Grävningen av RAÄ 173 är klar, men arbetet med att analysera alla prover vi tagit i de många härdarna, stolphålen och kokgroparna är knappt påbörjat. Det är mycket arbete kvar innan vi kan sätta oss ner och skriva rapporten. Och så ska vi innan vi lämnar Kumla också hinna gräva fornlämningen RAÄ 174 som verkar minst lika spännande. Mer om den i kommande uppdateringar!
|