År 1646 donerade drottning Kristina mark i Viksäng till Västerås stad för att de skulle bygga ett tegelbruk. Drottningen tyckte att svenska städer skulle bli mer lika städerna på kontinenten med pampiga stenhus i stället för trähus. Dessutom hade man problem med stadsbränder, och hus av tegel skulle stå emot brand mycket bättre. Genom att donera mark som öronmärktes för tegeltillverkning försäkrade sig Kristina om att städerna skulle bygga bättre och rejälare hus.

Efter några veckors arbete med att schakta bort matjord och grästorv har vi på boplatsytan funnit spår efter minst 6 eller 7 hus inom en mindre yta. Det som finns kvar av husen är främst grävda gropar efter takbärande stolpar, så kallade stolphål, som visar hur huset varit konstruerat, t.ex. hur brett och långt det har varit. De hus som hittills har hittats är runt 20 meter långa och har burits upp av kraftiga stolpar i par. Det sätt som husen är byggda, med 4 stolpar i gavlarna och täta stolprader, pekar mot en datering till yngre romersk järnålder eller folkvandringstid (ca 200-550 e.Kr), det vill säga strax före det att kungshögarna i Gamla Uppsala byggdes.