2019:3192 Utrycksfull järnålder och undanskymd medeltid i Brillinge

Arkeologikonsult har i augusti–september 2018 utfört en arkeologisk förundersökning inom fastigheterna Brillinge 4:4 och 4:5 i Uppsala kommun, inför planerad exploatering i området. Utredningsområdet utgjordes vid undersökningstillfället av skogbeväxt hagmark, vilken omges av åkrar och bebyggelse. Förundersökningen berörde flera sedan tidigare kända lämningar, i form av ett gravfält (L1941:4562) och ytterligare två gravar (L1941:3780, stensättning, och L1941:3781, hög), samt terrasseringar som upptäckts vid en arkeologisk utredning 2008.

Förundersökningen visade att det fanns fler förhistoriska gravar inom undersökningsområdet än vad som tidigare var känt, men att området också innehöll medeltida lämningar. Vid sökschaktning på och omkring gravfältet L1941:4562 i undersökningsområdets norra del framkom totalt fem stensättningar, liksom en överplöjd grav i form av ett brandlager med människoben (L2019:1164). Ett ben 14C-daterades till folkvandringstid. Gravfältets yta har utökats med tio meter åt väst i Kulturmiljöregistret. Det beräknas finas omkring 15–25 gravar på gravfältet, som ger ett homogent intryck vad gäller gravformer och sannolikt har brukats under sen romersk järnålder–folkvandringstid. Vid gravfältet fanns också en stensträng vilken eventuellt härrör från odling på platsen under historisk tid (L2019:1160).

I undersökningsområdets södra del påträffades två tidigare okända stensättningar (L2019:804 och 805) i anslutning till de sedan tidigare kända gravarna.
Ytterligare gravar kan finas inom denna del av undersökningsområdet, men lämningarna verkar här ligga betydligt glesare än på det norra gravfältet. De
gravar som nu är kända ligger på rad i nord–sydlig riktning, i ett krönläge. Stensättningen L1941:3780, som var skadad och något osäker före förundersökningen, torvades av i sin helhet. Den visade sig vara betydligt större än vad som tidigare antagits och tolkas som en skeppsformig stensättning.
I den södra delen av området påträffades förutom gravarna även en möjlig husgrund (L2019:806) samt en stensatt grophärd, en mindre härd och ett
stolphål (L2019:807). Grophärden undersöktes och 14C-daterades till 1240–1390 e Kr. Sökschakt upptogs också vid de terrasseringar som låg 50 meter längre norrut (L2019:1043). Det visade sig att terrasserna var del av en naturlig, låg moränhöjd, vilken byggts på med terrasskanter av större stenar samt ett lager med skärvsten. Skärvstenslagret och en intilliggande härd daterades båda till 1200-talet. Terrasserna tolkas inte som husgrundsterrasser för
boningshus, men kan ha rymt ekonomibyggnader i utkanten av ett medeltida gårdsläge, vilket i så fall skulle kunna fortsätta längre västerut, utanför det nu
aktuella exploateringsområdet.