Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Efter avslutad undersökning av gravfältet RAÄ 285 kan vi konstatera att vi till slut hittade drygt 45 begravningar från det vikingatida Hjulsta. Alla dessa låg inte under egna gravbyggnader av sten och jord, s k stensättningar. Istället verkar Hjulstaborna ofta ha begravt flera av sina anhöriga, två eller tre, i samma gravanläggning. När vi närmare har analyserat vårt hopsamlade material vet vi mer om hur de olika begravningarna gick till. Har man placerat de olika personerna samtidigt i samma anläggning? Eller har begravningarna skett vid olika tillfällen? Vi anar att båda tillvägagångssätten finns representerade på gravfältet. 

Många gravar var tyvärr skadade och närmast helt förstörda. Man kände tidigare inte till att det fanns gravar här och använde kullen till allehanda verksamheter som skadade gravarna. Förutom att man t ex har byggt hus på gravar så har man också grävt stora gropar och dumpat bildäck på gravfältet. Vi räknar med att upp till tio gravar helt kan ha försvunnit i däckgroparna, och att det en gång i tiden kan ha funnits över sextio begravningar på gravfältet.

Så gott som alla de undersökta gravarna var stensättningar i olika former, och alla var brandgravar (dvs de döda hade bränts på bål). Gravskicket och de tidstypiska föremål som vi hittade i gravarna visar att de anlades från slutet av 700-talet och ett stycke in i 900-talet.

En av frågorna om Hjulstas gravfält kan nu besvaras: det gravfält vi har undersökt i år (kallat RAÄ 285) är äldre än det som undersöktes på sextiotalet (RAÄ 102A). Troligen har de avlöst varann. Gravfältens storlek och brukningstid öppnar för möjligheten att befolkningen som gravlagts i stort sett varit oförändrad storleksmässigt. Gården bör i så fall ha etablerats i slutet av 700-talet  - liksom många andra gårdar och byar i östra Mälardalen.

De föremål vi hittade i gravarna var keramik, kammar, broddar, eldstål, nitar och spikar, pärlor, och ett fåtal smycken av brons och silver. Bålresterna innehöll också mycket brända ben, troligen efter djur (hundar, hästar mm) som varit med på bålet. De här brandlagren hade ofta placerats kring gravurnor som förutom brända ben innehöll amulettringar, s k torshammarringar. Vi vet sedan tidigare att torshammarringar i gravarna varit en starkt förankrad tradition i regionen, som de vikingatida Hjulstaborna uppenbarligen följde. Vapen saknades i stort sett helt i gravarna. Ett par pilspetsar samt några förmodade sköldbeslag var allt som fanns i den vägen.

Även om fyndmaterialet var förhållandevis rikt och kommer ge oss goda möjligheter att till exempel datera gravarna, så var det på inget sätt exceptionellt. Fynden ger ingen fingervisning om att Hjulstaborna statusmässigt haft någon särställning under den äldre delen av vikingatiden. Kanske kan man därför gissa att gården i Hjulsta, med tanke på fynden från gravfältet RAÄ 102A, har fått en förändrad, högre, status under loppet av vikingatiden?

Undersökningen av gravfältet RAÄ 285 visade inte på att det har funnits någon äldre bebyggelse på gravfältsimpedimentet, vilket var fallet på RAÄ 102A.

Anna Hed Jakobsson, grävledare