Projektarkiv Väg 73 Rapport från Riksväg 73 sep 05
| Rapport från Riksväg 73 sep 05 |
 |
 |
| 2005-09-19 14:01 |
|
Nu har dryga tre månader av undersökningarna passerat. Under loppet av förra veckan slutavbanades Lisseläng 2 (Ösmo 661), och ett flertal anläggningar som t.ex. härdar framkom. Utgrävningsarbetet har nu påbörjats vid Lässmyran 1 (Ösmo 665), en större mesolitisk boplats belägen en knapp kilometer, tvärs över en forntida fjärd, från Lässmyran 2 (Ösmo 664). Parallellt med detta gräver vi nu de sista rutorna och dokumenterar de sista anläggningarna på den sistnämnda lokalen. Fältarbetet här kommer att avslutas under nästa vecka.
Utgrävningen vid Lässmyran 2 har givit fina resultat och stora mängder fynd. Boplatsytan, som ligger på en avsats ovanför en forntida havsvik, är långsmal i nordsydlig riktning med ett något smalare parti i dess mellersta del. De strukturer som framkommit ligger framförallt grupperade kring de båda bredare delarna av ytan. Här har resterna efter ett flertal kokgropar och härdar påträffats. Vissa av anläggningarna har haft fler än en fyllning, och har därför grävts ut med en kontextuell utgrävningsmetod.
Runt de aktivitetsytor som anläggningarna representerar har mängder med fynd påträffats. Den dominerande fyndkategorin är slagen kvarts, men inte långt därefter kommer avslag och rester av redskapstillverkning i grönsten. Av grönstenen har man bl.a. gjort yxor, knivar och skrapor. Även om andelen fynd i andra material är tämligen liten så finns det en betydande variation i fyndmaterialet. Förutom nämnda kategorier förekommer fynd av slagen sandsten, kvartsit, flinta, porfyr samt ett flertal andra bergarter.
Undersökningen av Lisseläng 2 (Ösmo 661) strax öster om Segersäng har, som nämnts, nyligen avslutats. Fornlämningen visade sig innehålla en grav, troligtvis från äldre järnålder i områdets södra delar. Graven, en cirkulär stensättning, har placerats ovanpå en tidigare boplats vilket visar sig genom att keramik finns bevarad under denna. Läget för graven är slående där den ligger exponerad mot den nedanförliggande nutida åkern. Detta leder tanken till att den kan ha anlagts där för att markera något för det omgivande landet. Graven är fyndfattig, bortsett från de brända och starkt fragmenterade benen, som man får förmoda tillhör den en gång gravlagde personen. Man kan anta att eftersom de efterlevande släpade ihop en ganska ordentlig samling sten för att hedra den döde så var hon inte så fattig och betydelselös. Gravar från äldre järnålder saknar ofta de rikedomar som senare tiders gravskick uppvisar. Ett fåtal meter norr om graven har en ganska stor mängd keramik från flera kärl grävts fram. Inom samma område har även brända ben samt avslag av grönsten hittats, medan den annars så ymnigt förekommande kvartsen var fåtalig. Grönsten användes bl a för att tillverka stenyxor under sten- och bronsåldern. Under slutschaktningen framkom en härd med bevarat kol vilken förhoppningsvis kommer att möjliggöra en datering av området i förhållande till graven.
I områdets sydöstra del framkom en stor mängd slagen kvarts och grönsten men endast ett fåtal brända benfragment och keramikskärvor. Här hittades även yxor i grönsten och annan bergart. Under undersökningens gång kunde även två härdar konstateras i detta område, varför även dettas kronologiska ställning gentemot de andra bör kunna fastställas under slutanalysen. I de mellersta delarna av undersökningsytan finns två ytor som efter avtorvning med grävmaskin verkade tomma på fynd. Efter att ha handgrävt några sammanhängande ytor kunde vi konstatera att här endast förekom sporadiska fynd. Vid slutavbaningen hittades bl a fyra härdar. Eftersom området innehöll få fynd men flera härdar, lutar det åt att detta skall tolkas som ett område reserverat för andra aktiviteter än stensmide.
Längst i norr framträdde ett område med mer ålderdomliga drag. Här blev resultatet ett kvartsbrott, tre härdar samt en trolig kokgrop. Två av härdarna var starkt urlakade, varför endast skärvstenen var kvar, medan den tredje gav kol som förhoppningsvis skall kunna datera området. Stenmaterialet bestod mestadels av kvarts- och grönstensavslag men även redskap som t ex en grönstenskniv, en lokal form som oftast kan knytas till senmesolitisk tid. Fyndplatsen visade sig vara mycket mer komplicerad än vad som var förväntat. Minst två, kanske så mycket som fyra olika användningsfaser kan vara representerade. I detta fall måste 14C-dateringarna av härdarna m m avvaktas och jämföras med artefakternas spridning. Mycket tyder dock på att området längst i norr, högst upp i backen är det äldsta med en datering till jägar/samlar-stenålder (mesolitikum). Preliminärt verkar järnåldersgraven vara det yngsta inslaget. En grupp från yngre bronsålder eller äldre järnålder som lämnade keramiken efter sig tycks ha uppehållit sig på platsen innan dess. Om det är samma grupp som också avsatt spåren i form av stensmide eller om vi här har att göra med ytterligare grupper går ej att svara på i skrivande stund.
|
