|
För en tid sedan (2006-09-20) skrev jag att vi hade hittat en
vikingatida yxa. Nu kan vapenbilden utökas ytterligare. För någon vecka
sedan hittade vi även en pilspets från samma tid. Det rör sig om en
stridspilspets, lång och smal och genomborrande.
På gårdstunet har vi också hittat en del bortappade vikingatida pärlor av blått, grönt och orange glas och även en av bärnsten.
Det har varit ont om medeltida fynd här i Herresta. Vad det beror på
kan man ju undra, men det är inte så ovanligt att det är så på
medeltida gårdar. Kanske har det sociala och ekonomiska orsaker? Vi vet
ju att Herresta var en landbogård i slutet av medeltiden och att de som
bodde där och brukade gården alltså inte ägde den själva. Härom dagen
hittade vi dock ett fynd som är medeltida. Det rör sig om en plomb av
bly som suttit på en tygpacke. De här plomberna sattes dit av
tillverkaren för att garantera äkthet och kvalitet. Ofta är dom från
Flandern (Belgien) som hade en omfattande textilproduktion och varifrån
tygerna sedan exporterades ut över stora delar av Europa. Den här typen
av fynd är inte så ovanlig i de medeltida städerna, men på landsbygden
har det inte hittats speciellt många.
Några andra fynd som kan vara medeltida, men vi har ännu inte haft
tid att kontrollera det, är dels en doppsko till en svärds- eller
värjskida och dels ett så kallat fotangel.
Fotangel börjde användas i försvarssyfte mot beridna trupper under
medeltiden och det var något man fortsatte med långt fram i tiden. Det
var en enkel och hemsk uppfinning.
De var konstruerade så att när de slängdes ut på marken så kom
alltid en lång vass spets att spreta rakt upp i luften. Syftet var att
spetsen sedan skulle tränga in i hoven när hästen trampade på den. Ett
effektivt sätt att stoppa en beriden krigare på. En del av dessa
fotangel var dessutom försedda med hullingar, men inte den vi hittade.
Ett annat hästanknutet fynd vi gjort är en sporre. Den här sporren
är sannolikt från 1600-talet och vi hittade den i en sophög på
gårdstunet.
I samma sophög fanns också en ölhane av brons. Ölhanen slog man in i
ölkaggen och den fungerade som en kran och en pip och gjorde det
lättare att fylla på öl i stopen. Även detta fynd är från 1600-talet.
Kenneth Svensson |