|
Vi
är nu inne på de sista veckorna av utgrävningarna vid Väster Hacksta
och kan se tillbaka på en fältsäsong som gett goda resultat och ett
rikligt bidrag till det Västmanländska husbeståndet. Till dags dato har
32 stolphus påträffats av varierande utseende och datering. Många av
husen har intressanta särdrag i form av konstruktionsdetaljer eller
fyndomständigheter. Ett av de hus som sticker ut ur mängden är ett av
de senast påträffade, hus 30.
I
områdets norra del finns en svag förhöjning med några små impediment
och en slingrande bäck. I den sydöstra sluttningen påträffades det
trettionde huset på utgrävningen, ett 27 m långt och 7,7 m brett
treskeppigt långhus orienterat i NO-SV. Det som vid en första anblick
utmärkte huset var att de takbärande stolparna var kraftigt stenskodda
med upp till 0,6 m stora stenar. Ett annat utmärkande drag var att
delar av vägglinjen framträdde genom tätt ställda stolpar i huset
sydöstra respektive nordvästra del. I husets sydvästra del markerades
väggen i stället av en ränna. Vid en närmare undersökning visade det
sig emellertid att det även här fanns nedgrävningar efter stolpar, som
varit placerade i rännan.
I
husets mittparti påträffades kraftiga väggstolpar, indragna från den
östra långsidan, vilket tyder på att ingången till huset legat här.
Mitt framför ingången, i mittskeppet, fanns en tydligt rektangulär
härd. 1,4 x 1,2 m stor. Ytterligare två rektangulära härdar fanns i
huset, en i den södra delen och en i den norra.
Den takbärande konstruktionen utgjordes av 6 regelbundet och glest placerade stolpar med en spannlängd på över 5 m. Husets
gavlar var raka med gavelstolparna i linje med de yttersta stolpparen.
Utifrån de takbärande stolparnas regelbundna placering kan ingen
rumsindelning urskiljas, även om det inte heller kan uteslutas att en
sådan funnits.
På
långhuset västra sida framkom ytterligare ett hus beläget i rät vinkel
mot det första. Detta hus var mindre, ca 13 m långt med 6 takbärande
stolppar. Huset var placerat i uppförsbacke så att dess västra del kom
att ligga högre än den östra.
Utifrån
husets planbild och placering i terrängen är det troligt att det rör
sig om ett folkvandringstida eller vendeltida hus. En tanke är att
byggnaden haft en speciell funktion i samhället. Avsaknaden av
rumsindelning samt det stora avståndet mellan bockparen gör att
byggnaden lämpar sig väl till större sammankomster, helt enkelt vad vi
brukar kalla en "hallbyggnad". Kopplingen till den lilla höjden kring
de små impedimenten är också spännande. Här har det kommit fram en del
stolphål som ännu inte har kunnat kopplas samman till ett hus samt en
stenpackning som skulle kunna utgöra botten på en grav. Kan det vara så
att vi här har ett sammanhängande område för rituella aktiviteter. De
närmaste dagarna får utvisa svaret......
Anna Lagerstedt
Projektledare
|