Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Vi är nu inne på de sista veckorna av utgrävningarna vid Väster Hacksta och kan se tillbaka på en fältsäsong som gett goda resultat och ett rikligt bidrag till det Västmanländska husbeståndet. Till dags dato har 32 stolphus påträffats av varierande utseende och datering. Många av husen har intressanta särdrag i form av konstruktionsdetaljer eller fyndomständigheter. Ett av de hus som sticker ut ur mängden är ett av de senast påträffade, hus 30.

I områdets norra del finns en svag förhöjning med några små impediment och en slingrande bäck. I den sydöstra sluttningen påträffades det trettionde huset på utgrävningen, ett 27 m långt och 7,7 m brett treskeppigt långhus orienterat i NO-SV. Det som vid en första anblick utmärkte huset var att de takbärande stolparna var kraftigt stenskodda med upp till 0,6 m stora stenar. Ett annat utmärkande drag var att delar av vägglinjen framträdde genom tätt ställda stolpar i huset sydöstra respektive nordvästra del. I husets sydvästra del markerades väggen i stället av en ränna. Vid en närmare undersökning visade det sig emellertid att det även här fanns nedgrävningar efter stolpar, som varit placerade i rännan.

I husets mittparti påträffades kraftiga väggstolpar, indragna från den östra långsidan, vilket tyder på att ingången till huset legat här. Mitt framför ingången, i mittskeppet, fanns en tydligt rektangulär härd. 1,4 x 1,2 m stor. Ytterligare två rektangulära härdar fanns i huset, en i den södra delen och en i den norra.

Den takbärande konstruktionen utgjordes av 6 regelbundet och  glest placerade stolpar med en spannlängd på över 5 m.  Husets gavlar var raka med gavelstolparna i linje med de yttersta stolpparen. Utifrån de takbärande stolparnas regelbundna placering kan ingen rumsindelning urskiljas, även om det inte heller kan uteslutas att en sådan funnits.

På långhuset västra sida framkom ytterligare ett hus beläget i rät vinkel mot det första. Detta hus var mindre, ca 13 m långt med 6 takbärande stolppar. Huset var placerat i uppförsbacke så att dess västra del kom att ligga högre än den östra.

Utifrån husets planbild och placering i terrängen är det troligt att det rör sig om ett folkvandringstida eller vendeltida hus. En tanke är att byggnaden haft en speciell funktion i samhället. Avsaknaden av rumsindelning samt det stora avståndet mellan bockparen gör att byggnaden lämpar sig väl till större sammankomster, helt enkelt vad vi brukar kalla en "hallbyggnad". Kopplingen till den lilla höjden kring de små impedimenten är också spännande. Här har det kommit fram en del stolphål som ännu inte har kunnat kopplas samman till ett hus samt en stenpackning som skulle kunna utgöra botten på en grav. Kan det vara så att vi här har ett sammanhängande område för rituella aktiviteter. De närmaste dagarna får utvisa svaret......

Anna Lagerstedt

Projektledare