|

Husen i Västra Hacksta: några exempel
VH1 - tidig romersk järnålder
Huset har varit ca 35
m långt och ca 7-7,5 m brett med en bockbredd på i genomsnitt ca 3 m.
11 bockar verkar ha ingått i den ursprungliga, inre takbärande
konstruktionen, och till dessa har med tiden några andra fogats i
stolplinjerna, sannolikt som stöd för konstruktionen vid uppkommet
behov (de senare stolparna är markerad med en liten, suddig symbol på
planen).
En del av
vägglinjen innanför östra gaveln kunde rensas fram efter en regnskur.
Det visar sig att huset haft en gles inre linje av stolpar som hjälpt
till att bära upp takets vikt, medan en yttre rad av tätare stolpar
(ungefär en fot utanför den inre) utgjort stomme för den isolerande
flätverksväggen. Exempel finns på hus från samma tid där de
takstödjande väggstolparna stått ytterst och flätverksväggen innerst.
Nio
härdar ligger inom husets begränsningar. Samtliga kan, teoretiskt sett,
höra till byggnaden. För de sju som ligger i mittskeppet är det till
och med sannolikt.
Huset
har haft en bostadsdel i väster, indelad i minst 2 rum. En stalldel
markeras av tätt ställda stolpar i öster, och innanför den östra gaveln
har det funnits ytterligare ett rum, ett litet med en stor eldstad.
Avståndet mellan bockarna i husets västra del har paralleller i hus från yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Fb5[1]
(Fågelbacken) från yngre romartid (trol. 200-tal) har identiska avstånd
i de 4 första bockarna, men har som tydligt underbalanserat hus ett
smalare mittskepp. Även det östligaste spannet är identiskt i Fb5.
Vaxmyra 11[2] (100-tal) är också likt. VH1:s östra del har de flesta måtten gemensamma med Nyckelby I (HG 231)[3], med en 14C-datering till 60-250 e.Kr. Utifrån stolpsättning och paralleller är en datering av VH1 till 100-talet e.Kr. mest sannolik.
[1] Hulth & Norr 1996
[2] Eklund 2005, s. 82 f.
[3] HG = Hus & gård, katalogdel; Göthberg et al. 1995
VH3 - tiden kring Kr.f. eller tidig romersk järnålder
Huset har varit ca
13-14 m långt och består av fem bockpar samt en ensam, inre takbärande
stolpe utan make i östra delen. Husets gavlar förefaller ha varit svagt
rundade, och bevarade väggstolpar i söder antyder att husets bredd
varit ca 7 m. Den östra gaveln har någon gång byggts om.
[1] Holm et al. 1994
[2] Aspeborg 1999, s. 166 f.
[3] Aspeborg 1999, fig. 131 f. och 155 f.
Litteratur
ASPEBORG, H., 1999.
Västra Skälby. Arkeologisk undersökning, Västmanland, Lundby socken,
Skälby 2:42, 2:43, 2:44 och 2:54, RAÄ 865. Riksantikvarieämbetet, UV
Uppsala, Rapport 1997:56. Uppsala.
EKLUND, S., 2005.
Vaxmyra: Två boplatser vid en bäck. Välbevarade huslämningar och ett
gravområde från äldre järnålder. SAU rapporter 8. Uppsala.
GÖTHBERG, H.,
KYHLBERG, O. & VINBERG, A., 1995. Hus & gård i det förurbana
samhället - Rapport från ett sektorforskningsprojekt vid
Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet, Katalogdel. Arkeologiska
undersökningar, Skrifter nr 13. Stockholm.
HG = GÖTHBERG et al. 1995.
HOLM, J., WILSON, L.
& ASPEBORG, H., 1994. Järnåldersbyn vid Stenåldersgatan i Västerås:
arkeologisk undersökning av en boplats, RAÄ 851, I Lunda, Badelunda
socken, Västmanland. RAÄ UV Rapport 1993:7. Uppsala.
HULTH, H. & NORR,
S. (red.), 1996. Fyra järnåldersboplatser längs Mälarbanan.
Arkivrapport, Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.
Svante Norr
|