Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Undersökningen av gravfältet RAÄ 7 i Brista är nu avslutad sedan en dryg vecka tillbaka. Det var viktigt att hinna så mycket som möjligt innan vintern skulle göra sitt inträde men tack vare att det milda och torra vädret höll i sig kunde vi gräva under goda förutsättningar hela den beräknade undersökningstiden. Av de tjugonio gravar som karterades vid gravinventeringen på femtiotalet undersöktes minst fem gravar i samband med att den södra delen av gravfältet (RAÄ 6) undersöktes 1956-57. Av de resterande gravarna har vi nu identifierat och undersökt femton gravar och en stor mängd boplatslämningar delvis under gravarna. Detta spännande fenomen ber vi att få återkomma till i nästa nyhetsbrev.

I vårt första nyhetsbrev visade vi de tre största och mest iögonfallande gravarna som vi började med att undersöka. När vi sedan fortsatte med de övriga mindre och till det yttre oansenligare gravarna, visade det sig att två av dessa innehöll riktigt spännande fynd. I en av dem, ursprungligen förmodligen rund men nu skadad stensättning, visade sig brandlagret nnehålla gravfältets största samlade mängd av brända ben, drygt 2 liter!

I ljuset av att ett helt skelett vid kremering ger ungefär 3 liter ben och att det mycket sällan förekommer att hela denna mängd finns i gravarna, är detta särskilt intressant. En stor fråga för arkeologer har alltid varit var resten av de brända benen kan finnas och hur ritualerna kring begravningarna har gestaltat sig? Som jämförelse kan vi nämna att i den rektangulära stensättningen som presenterades i förra nyhetsbrevet, fanns två brandlager som tillsammans gav omkring 3 dl brända ben. Och, i den stora, åtta meter i diameter, runda välvda stensättningen fanns drygt 1 liter ben, fördelat på två gravgömmor.

Den stora mängden brända ben i den skadade graven hade däremot ingen motsvarighet i antal gravgåvor, några pärlor och ett fragment av en kam var allt som fanns. Men det är ändå tillräckligt för att kunna datera graven till övergången folkvandringstid-äldre vendeltid. 

Genom vårt märkvärdigaste fynd förflyttades vi fram i tiden, till vikingatid. I väntan på att konservatorn har gjort sitt arbete får vi nöja oss med denna vidare datering. Under en av de få regniga dagarna i grävningens slutfas, framträdde ett antal grönaktiga fragment i gravens regnvåta inre, fragment av två spännbucklor av brons dekorerade med ett rombiskt mönster. Ännu mer spännande var det när det visade sig finnas textilfragment och obrända ben i deras närhet.

De få benfragmenten var ytterst sköra men textilfragmenten var relativt välbevarade särskilt under spännbucklorna. Förutom spännbucklefragmenten fanns i den här graven en fint bevarad liten kniv med rester av träskaft.

Graven är möjligen en skelettgrav där själva skelettet inte bevarats, men det kan också tänkas att det istället för en regelrätt begravning rör sig om någon form av deponering. Fyndet av spännbucklorna är särskilt roligt eftersom ett litet antal gravar med spännbucklor fanns på den södra delen av gravfältet som undersöktes på femtiotalet. I de fallen var skeletten något bättre bevarade, och därmed säkrare att bestämma. Även här fanns textilrester, och analysen av dem visade att de var av yppersta kvalitet, kypert och tuskaft, jämförbara med fynd från gravar i Birka. Detta visar att människorna som gravlagts här på gravfältet i Brista var välbärgade under vikingatid, sannolikt även under vendeltid.

Som en total motsats till denna påtagliga rikedom var de i princip helt fyndtomma gravar som också undersöktes. Till det yttre var de lika fina som de övriga, men varken ben eller gravgåvor fanns. Trots det är vi säkra på att avsikten har varit att skapa ett gravmonument. Varför dessa var tomma på det här sättet är en av de spännande frågor vi nu jobbar vidare med.