Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Nu är vårens, sommarens och höstens alla gravfältsutgrävningar vid Rosersberg avslutade och det är på tiden att vi summerar resultatet av även den sista undersökningen vid Vallstanäs! Över hela den avbanade ytan påträffades fynd (tegel, rödgods o.dyl.) som kan föras till den historiska bebyggelsen i närområdet - i första hand den byggnad Riksantikvarieämbetet UV Mitt undersökte inne på gravfältsområdet i våras. Vid uppförandet av huset har man inte tagit hänsyn till gravarna, för under husresterna påträffade vi en halv stenpackning efter en rund stensättning samt ett blottat brandlager (se figur 1 nedan). Lyckligtvis var gravgömman till stor del bevarad tack vare att den låg i en grop. Flera av de andra gravarna var också skadade av senare tiders aktiviteter.

Figur 1. Den halva graven syns i förgrunden och bakom denna den steniga norra delen av gravfältsytan med majoriteten av gravarna.

Totalt sett undersökte vi 11 gravar och två benkoncentrationer som kan vara rester efter ytterligare gravar. Fynden daterar gravfältet till 800-900-tal (se exempel på pärlor på figur 2 nedan). 

Figur 2. Några av de pärlor som påträffades i gravarna. Dessa är från den sydligaste graven.

Två av anläggningarna var skelettgravar (dock utan bevarade skelett): en mindre barngrav med två deponerade kärl (se figur 3 nedan) och ett par pärlor samt en stor kammar/schaktgrav (se figur 4 nedan).

Figur 3. Ett av kärlen i barngraven var så här välbevarat. Delar av mynningspartiet saknades dock.

Figur 4. Kammar-/schaktgraven såg ut så här från ovan innan utgrävning.

Fynden i kammargraven var i mycket dåligt skick, men både spännbucklor, textil och ett Valstaspänne har plockats fram ur ett preparat (se foto 5 nedan) som undersöktes efter utgrävningen på Arkeologiska Forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet.

Figur 5. I preparatet låg både ett Valstaspänne (till höger) och en spännbuckla (till vänster).

Övriga gravanläggningar var brandgravar och utgjordes av en mindre, röseliknande stensättning med åtminstone två begravningar (varav åtminstone ett äldre barn) belägen på högsta punkten i norr, en större stensättning kring två markfasta block lite avsides från de andra längst i söder, två skadade stensättningar med brandlagren delvis i gropar, tre mindre stensättningar, ett brandlager utan överbyggnad samt en kantkedjerest. Två koncentrationer med brända ben utgör troligen rester efter en eller två förstörda gravar. Till formen har de flesta varit runda. Förutom gravarna undersöktes ett par större lager, ett stolphål, en nordsydligt gående stenrad (ca 7,5 m lång) samt ett mindre antal avsiktligt ditlagda stenar som saknar kontext. Stenraden och stolphålet tolkas preliminärt vara samtidiga med gravarna. Alla gravar och anläggningar överlagrar ett stort, mörkt, stenigt lager med osäker tolkning som täckte större delen av den norra gravfältsytan.

Tack till alla som deltog: Leif Jonsson, Sofia Prata, Ida Johansson, Linda Lindvall, Björn Hjulström & Johan Runer!

Undersökningarna i Rosersberg fortsätter nu. Under några veckor ska vi gräva ut de gravar som hittades när ett hus och en smedja undersöktes tidigare i sommar (om detta kan man läsa på Stockholms Länsmuseums och Riksantikvarieämbetets hemsidor).

Vi har i några dagar jobbat med att ta bort matjord och den växtlighet som har frodats under sommaren. I backen finns kulturlager och bebyggelserester från samma period som det redan utgrävda huset och smedjan, och förstås de gravar som är vårt främsta uppdrag att undersöka. Flera av gravarna är sargade av bebyggelsen – troligen ett 1600-talstorp. Enstaka föremål från dem har därför redan dykt upp, bl a en bit av en kam från 800-talet e.Kr. Vi tror därför att gravarna huvudsakligen är från vikingatiden. Därmed ingår de i ett spännande sammanhang med flera vikingatida gravfält som alla ligger inom Valsta bys ägor, den by som övergavs när Vallstanäs säteri bildades.

Efter en välbehövlig semester är det snart dags att återvända till gravfälten i Rosersberg. En kort summering av vad vi undersökte under våren och försommaren kan vara på sin plats.

På gravfältet vid motorvägen, RAÄ 34, observerade vi 60 gravlika stensättningar. Efter undersökning hade 17 av dessa bedömts som naturliga stenansamlingar i moränen. Av de kvarvarande 47 hade ytterligare 17 tydliga gravlika anläggningar visat sig vara helt utan spår av begravning, ja faktiskt fullständigt tomma – något av ett mysterium! Är det resultatet av naturliga processer som erodering eller förmultning, eller av senare förstörelse? Eller är de tomma gravarna spår av gravseder som vi ännu inte förstår? Bland de övriga gravarna fanns två högar, en treudd samt i övrigt flacka stensättningar som innehöll både brand- och skelettgravar. Dessutom fanns ett stort antal härdar på gravfältet. Gravar verkar ha placerats här i två skilda perioder: äldre järnålder och vikingatid. Ett stycke söder om RAÄ 34 undersökte vi också två ganska förstörda gravar från vikingatiden, RAÄ 111.

Högen vid undersökningen. I sektionen syns två av stolphålen som små stensamlingar (stolparna var stenskodda) ytligt i högen, ovanför det större stenröset.

Djupast i gravhögen på bergets krön fanns ett brandlager efter en ganska rikt utrustad kvinna. Högre upp fanns ytterligare ett brandlager, troligen efter en man. Och så det märkligaste inslaget: ett antal stolphål. De var parvis anlagda ungefär som takbärande stolpar i vikingatida hus. Hur såg högen egentligen ut; hade den flera resta stolpar uppstickande ur jordmanteln? Är detta ännu ett exempel på hur man associerade gravhögarna med hus och gård på vikingatiden, eller ska stolparna tolkas som en annan slags markering?

RAÄ 57 invid Norrsundavägen hade en helt annan karaktär. Här kunde vi undersöka 18 välbevarade gravar. Tre påminde om blockgravar från äldre järnåldern men saknade gravgömma. Övriga utgjordes av en flack, stor hög och fjorton stensättningar. De flesta var runda och enhetligt utformade med inre stenkistor. Samtliga innehöll östvästligt orienterade skelettgravar. Tyvärr var benen dåligt bevarade och rester av de gravlagda fanns bara i ett fåtal gravar. I några fanns kistspikar som visar att de gravlagda legat i kistor av trä. De döda hade i stort sett inte fått med sig någonting i sina gravar. Ett par järnknivar och två fragment av silvermynt var allt. Sammantaget tyder detta på en sen datering. Kanske var det de här gravarna som anlades sist av alla, innan man istället för att välja en plats nära gården började föra sina döda till kyrkan?

I nästa vecka drar vi igång en ny undersökning, den här gången av det nyupptäckta gravfält som ligger strax söder om RAÄ 57. Mer om det senare!

I stenkistan fanns rester av den dödes skelett med huvudet i väster.

Gravfälten i Rosersberg är färdigundersökta – men det kommer mer

I förra veckan avslutade vi gravfältsundersökningen för den här gången. Vi har fått en intressant inblick i begravningstraditionerna på platsen och hur de har varierat över tid. Vi är därför glada att få fortsätta senare i sommar! Då ska vi också undersöka helt nyupptäckta gravar, strax söder om den plats vi nu befinner oss på.

Fokuserat arbete sista dagarna på RAÄ 34.

Många moment ingår i arbetet. Alla brandlager och jordfyllningar i gravar vattensållas noggrant så inga små föremål eller ben ska missas.

Här pågår lodfotografering - det gäller att rikta in kameran exakt!

Diskussioner i fält, här kring en av skelettgravarna på RAÄ 34. På gravfältet fanns gravar både från äldre järnålder och från vikingatiden. Men vilken tid skelettgravarna tillhör är vi än så länge inte på det klara med – är de vikingatida eller romartida?

En mycket liten grav från äldre järnålder. Under den flata stenen i mitten fanns en grop, knappt två decimeter stor, med brända och tvättade ben efter ett litet barn. 

På gravfältet (RAÄ 57) där vi nu avslutar undersökningen finns bara skelettgravar. Gravarna är påfallande enhetligt utformade och de innehåller knappt några föremål alls. Vi tror att de har anlagts under en ganska kort tid och för en sammanhållen grupp människor, både barn och vuxna, som varit kristna. Här syns kranium och ben av en vuxen person. Resten av skelettet var helt upplöst - ett öde som drabbat flera av de gravlagda.

Vi hade en välbesökt visning av gravfältet förra veckan.

Här berättar Sofia om den grav hon håller på och undersöker.

Leif, vår osteolog, visar vad benmaterialet kan berätta.