Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Efter en välbehövlig semester är det snart dags att återvända till gravfälten i Rosersberg. En kort summering av vad vi undersökte under våren och försommaren kan vara på sin plats.

På gravfältet vid motorvägen, RAÄ 34, observerade vi 60 gravlika stensättningar. Efter undersökning hade 17 av dessa bedömts som naturliga stenansamlingar i moränen. Av de kvarvarande 47 hade ytterligare 17 tydliga gravlika anläggningar visat sig vara helt utan spår av begravning, ja faktiskt fullständigt tomma – något av ett mysterium! Är det resultatet av naturliga processer som erodering eller förmultning, eller av senare förstörelse? Eller är de tomma gravarna spår av gravseder som vi ännu inte förstår? Bland de övriga gravarna fanns två högar, en treudd samt i övrigt flacka stensättningar som innehöll både brand- och skelettgravar. Dessutom fanns ett stort antal härdar på gravfältet. Gravar verkar ha placerats här i två skilda perioder: äldre järnålder och vikingatid. Ett stycke söder om RAÄ 34 undersökte vi också två ganska förstörda gravar från vikingatiden, RAÄ 111.

Högen vid undersökningen. I sektionen syns två av stolphålen som små stensamlingar (stolparna var stenskodda) ytligt i högen, ovanför det större stenröset.

Djupast i gravhögen på bergets krön fanns ett brandlager efter en ganska rikt utrustad kvinna. Högre upp fanns ytterligare ett brandlager, troligen efter en man. Och så det märkligaste inslaget: ett antal stolphål. De var parvis anlagda ungefär som takbärande stolpar i vikingatida hus. Hur såg högen egentligen ut; hade den flera resta stolpar uppstickande ur jordmanteln? Är detta ännu ett exempel på hur man associerade gravhögarna med hus och gård på vikingatiden, eller ska stolparna tolkas som en annan slags markering?

RAÄ 57 invid Norrsundavägen hade en helt annan karaktär. Här kunde vi undersöka 18 välbevarade gravar. Tre påminde om blockgravar från äldre järnåldern men saknade gravgömma. Övriga utgjordes av en flack, stor hög och fjorton stensättningar. De flesta var runda och enhetligt utformade med inre stenkistor. Samtliga innehöll östvästligt orienterade skelettgravar. Tyvärr var benen dåligt bevarade och rester av de gravlagda fanns bara i ett fåtal gravar. I några fanns kistspikar som visar att de gravlagda legat i kistor av trä. De döda hade i stort sett inte fått med sig någonting i sina gravar. Ett par järnknivar och två fragment av silvermynt var allt. Sammantaget tyder detta på en sen datering. Kanske var det de här gravarna som anlades sist av alla, innan man istället för att välja en plats nära gården började föra sina döda till kyrkan?

I nästa vecka drar vi igång en ny undersökning, den här gången av det nyupptäckta gravfält som ligger strax söder om RAÄ 57. Mer om det senare!

I stenkistan fanns rester av den dödes skelett med huvudet i väster.

Gravfälten i Rosersberg är färdigundersökta – men det kommer mer

I förra veckan avslutade vi gravfältsundersökningen för den här gången. Vi har fått en intressant inblick i begravningstraditionerna på platsen och hur de har varierat över tid. Vi är därför glada att få fortsätta senare i sommar! Då ska vi också undersöka helt nyupptäckta gravar, strax söder om den plats vi nu befinner oss på.

Fokuserat arbete sista dagarna på RAÄ 34.

Många moment ingår i arbetet. Alla brandlager och jordfyllningar i gravar vattensållas noggrant så inga små föremål eller ben ska missas.

Här pågår lodfotografering - det gäller att rikta in kameran exakt!

Diskussioner i fält, här kring en av skelettgravarna på RAÄ 34. På gravfältet fanns gravar både från äldre järnålder och från vikingatiden. Men vilken tid skelettgravarna tillhör är vi än så länge inte på det klara med – är de vikingatida eller romartida?

En mycket liten grav från äldre järnålder. Under den flata stenen i mitten fanns en grop, knappt två decimeter stor, med brända och tvättade ben efter ett litet barn. 

På gravfältet (RAÄ 57) där vi nu avslutar undersökningen finns bara skelettgravar. Gravarna är påfallande enhetligt utformade och de innehåller knappt några föremål alls. Vi tror att de har anlagts under en ganska kort tid och för en sammanhållen grupp människor, både barn och vuxna, som varit kristna. Här syns kranium och ben av en vuxen person. Resten av skelettet var helt upplöst - ett öde som drabbat flera av de gravlagda.

Vi hade en välbesökt visning av gravfältet förra veckan.

Här berättar Sofia om den grav hon håller på och undersöker.

Leif, vår osteolog, visar vad benmaterialet kan berätta.

Efter avbaning och resning i Rosersberg har gravfälten lodfotats och vi är mycket nöjda över resultatet.

Foto över gravfält RAÄ 34

Foto över gravfält RAÄ 57, Rosersberg

Vi har den senaste tiden befunnit oss på Raä 34 där vi med stor energi skrapat, borstat, ansat och snyggat till gravar och mellanliggande ytor inför den kommande lodfotograferingen. Rensningsarbetet lider mot sitt slut och vi kan konstatera att fornlämningen innehåller både ett par högar, en treudd, ett par rektangulära stensättningar, ett par runda stensättningar med mycket kraftiga stenar/block, runda stensättningar med normalstora stenar samt ett större antal flacka stensättningar med småstens- och grusfyllningar. Liksom på Raä 57 kan vi nog förvänta oss både skelett- och brandgravar och tidsmässigt rör vi oss nog i vikingatid när det gäller de yngsta gravarna och romersk järnålder/folkvandringstid när det gäller de äldsta.

Den sydligaste delen av gravfält Raä 34 som vi ser på bilden här ovan,  är avskiljd från resten av gravfältet genom ett naturligt trappsteg format av renskrapad berghäll. Här är denna  yta färdigrensad och fotad från söder. Längs höjdryggen ligger fyra gravar (en rektangulär och tre runda) på rad i nordsydlig riktning. Gravfältet avslutas längst i söder av först en stor, närmast rektangulär härd med stensatt kant och slutligen ett stort block, vilka också kan ses på fotot. I sluttningen ner mot öster finns ytterligare gravar, bl a en treudd.

Det mödosamma rensningsarbetet är i det närmaste avslutat och vi ser fram emot nästa steg då vi får undersöka det inre av gravarna. Här jobbar Frida, Sofia och Ida med ytrensningen på Raä 34.