Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

I början av augusti började vi arbeta i område 5. Där skulle det enligt förundersökningen finnas lämningar från stenålder, men så visade sig inte vara fallet. Istället kom vi att hitta många sentida lämningar i form av gropar som fyllts med skräp.

Här pågår undersökning av område 5, ovädret kryper närmare.

Några av groparna visade sig emellertid vara lite mer intressanta än andra. De visade sig i själva verket vara rester av två mindre tegelugnar. Eller egentligen fyrkanalerna till två ugnar. Alltså den plats där man eldat i ugnarna. Detta är allt som blivit kvar sedan tegelugnarna rivits då bränningen var klar. 

Till vänster i bild syns den bäst bevarade tegelugnen, längst fram syns stenarna i öppningen till fyrkanalen. Till höger pågår undersökningen av fyrkanalen till den ugn som var mest raserad. Man kan skymta tegelrester i den svarta sörjan i botten.

Den ena var 1,5x3 meter stor och framträdde tydligt med roströd bränd sand i kanterna. Den låg i öst-västlig riktning och hade sin öppning i öster. Nedgrävningen var ca 30 cm djup. Vid ugnens öppning låg det sju mindre, decimeterstora gråstenar på rad.

Den andra var mer skadad och det enda som återstod av den var en yta på 1,1x1,8 meter i botten, den ursprungliga fyrkanalen. Här låg ett kraftigt sotigt och sörjigt lager som även innehöll några tegelstenar. En av dessa var hel och kunde mätas. Tegelstenens mått var 22x12,5x7cm. Det rör sig alltså om en ganska liten tegelsten vars mått mycket väl kan antyda att den är medeltida. Skulle så vara fallet så är det spännande för det är mycket ovanligt att hitta tegelugnar från den tiden där teglet i så fall bränts för husbehov i ett agrart hushåll. Tidigare har annars medeltida tegelugnar påträffats i anslutning till kyrkor, kloster eller borgar. Våra tegelugnar låg i en svag slänt ner mot ett mindre vattendrag. I anslutning till ugnarna fanns några stenlagda ytor som kan ha tjänat som upplagsplats.

Den påträffade tegelstenen beskådas av projektledarna

Nu har vi börjat undersöka område 3 som ligger alldeles norr om Tornby gård. Här är det meningen att vi ska träffa på en boplats från äldre järnålder.

Schaktning i område 3 har nu påbörjats och många härdar påträffas i den högre liggande moränmarken.

Redan nu kan det konstateras att vi träffat på en yta med väldigt många härdar, än så länge minst ett 30-tal. Hur har denna yta använts och hur relaterar den till bebyggelsen? Ja det får vi se allteftersom vi arbetar vidare. Det är inte helt vanligt att hitta så många härdar samlat i en större grupp i närheten av en bebyggelse i Östergötland. Veterligen har det endast gjorts vid Abbetorp i Vädersta. Där tolkade arkeologerna det som att den gården utgjorde någon typ av storgård. Var vår gård i Tornby också en storgård? Hur såg i så fall en sådan gård ut? Ja det är faktiskt en av de frågor vi tänkt oss att försöka få svar på med hjälp av den pågående undersökningen. Det finns antydningar till att området kring Tornby och Lilla Ullevi haft en speciell ställning i det forntida samhället. Dels har vi platsnamnet Ullevi, där slutledet –vi berättar att det rört sig om en plats där man utövat kultaktiviteter under järnåldern. Högst sannolikt har man också nyligen lokaliserat själva platsen där viet från äldre järnåldern legat. Den låg under vad som i dag är Biltema. Dessutom finns i området vid Tornby ett flertal hällristningar i form av skålgropar. Kanske har även dessa tillkommit i samband med någon form av ritualer vid kultutövning. Rent generellt brukar man förmoda att ledaren av kulthandlingar hörde till en social elit i samhället. Så kanske har Tornby och Lilla Ullevi länge haft en sådan social placering?

Maria Sjöqvist och Mathias Söderberg undersöker två härdarna, i några påträffas malstenslöpare.

När vi började schakta i västra delen av område 2 upptäckte vi att där inte fanns någon väg som vi först hade trott. I stället hittade vi kulturlager, flera härdar och någon kokgrop. Det var alltså tydligt att här fanns spår efter någon typ av förhistorisk boplatsaktivitet. En stor del av kulturlagret var täckt av en nästan cirkelformad stenpackning.

Här syns den stenpackning som kom fram sedan matjorden avlägsnats. Mitt i den har vi grävt två gropar för att kontrollera dess djup och uppbyggnad.

Nu har vi undersökt den här stenpackningen och kulturlagret. Det visade sig vara tillkommet i olika omgångar som tydligt gick att avgränsa i de lager som framträdde allteftersom utgrävningen fortskred. Överst kom alltså stenpackningen, därunder ett lager med jord som egentligen var ganska innehållslöst och som hade en lite större utbredning än den överliggande stenfyllningen. Under det innehållslösa lagret kom sedan ett lager med stenar, sot och kol, keramik och bränd lera. Här fanns också spritt en del brända ben.

Benen gjorde oss inledningsvis lite frågande. Kunde det röra sig om en överplöjd gravanläggning som vi hittat? Men vår osteolog Leif Jonsson kunde snabbt ta oss ur den föreställningen. Det rörde sig enbart om brända ben från medelstora och stora däggdjur i form av nötkreatur, i en salig blandning och från olika kroppsdelar. Så istället för en grav kunde vi konstatera att det lager vi höll på att gräva var ett ganska typiskt kulturlager som innehöll rester efter matlagning.Matlagningen kan kanske knytas till de härdar och den kokgrop som vi hittat alldeles i närheten.

Det har också visat sig att hela anhopningen med kulturlager och stenpackningar blivit dumpat i en naturlig svacka i marken, sannolikt har också detta gjort att lagren bevarats från sentida bortplöjning då området i historisk tid legat som åkermark.

Till vänster i bild ses Mikael Bertheau och Erik Dardel undersöka stenläggningen. Till höger visar Erik upp en del av de brända ben han hittade.

Nu är vi färdiga med matjordsavbaningen i område 1. Här finns ett vattenhål som ligger på Lilla Ullevis gamla ägor. Det kände vi till sedan tidigare för det syns också på kartan från 1812. Men hur gammalt är det, användes det redan under förhistorisk tid? Ja det är en av de frågor som vi ska försöka lösa under utgrävningens gång.

På den östra sidan om vattenhålet finns ett bräm i form av en stenpackning som lagts ut för att underlätta framkomligheten för djuren när de skulle komma åt sitt dricksvatten. Periodvis har här säkert varit mycket kladdigt och geggigt. Vi kan se att det omgivits av en hel del växtlighet, växterna har ruttnat i vattnet och finns nu kvar som ett mörkbrunt lager allra närmast omkring vattenspegeln.

Vattenhål var mycket viktiga inslag i det agrara landskapet eftersom det var här boskapen fick sitt livsviktiga vatten. Med tanke på hur omgivningarna en gång sett ut i Lilla Ullevi och Tornbyområdet så är det lätt att föreställa sig att djurhållning och betesdrift varit basala inslag i den agrara ekonomin. Här fanns också riklig tillgång på foder i de sanka markerna ner mot Roxens strand.

Invid vattenhålet har vi också påträffat brunnar där människorna tagits sitt dricksvatten. När har dessa grävts och hur länge har de utnyttjats? Vi kommer att återkomma till dessa frågor och ska förhoppningsvis kunna ge er svar allteftersom undersökningen fortskrider.