Under grävsäsongen vilar Hjulstarapporten och arbetet upptas till hösten igen. De preliminära resultaten visar att Hjulsta var i bruk från romersk järnålder till 1960-talet. Gården kan följas arkeologiskt fram till någon gång under hög- eller senmedeltid, då bebyggelsen flyttade upp till de historiskt kända gårdslägena. Här följer en beskrivning av bebyggelseutvecklingen i stora drag.
Under romersk järnålder och folkvandringstid tror vi att Hjulsta kännetecknades av en rörlig bebyggelse som flyttade runt i närområdet. Ett av boplatslägena fanns på det undersökta impedimentet. Lämningar i form av stolphål och härdrester bildade två flerskeppiga hus. Sannolikt hör de ihop med bl.a. stensträngar utanför undersökningsområdet, norr om E18.
Förmodligen hade bebyggelsen fått en mer fast karaktär under vendel- och vikingatid. Den var då belägen på impedimentets sydsluttning, där bebyggelsen kom att stanna i många hundra år. Ett stolpburet hus på sluttningens västra del kommer sannolikt att kunna dateras till vendeltid. På sluttningens östra del fanns ett enskeppigt hus med väggrännor, som kanske från vikingatid. Eftersom de båda husen var orienterade parallellt med varandra kan de antas ha haft en delvis gemensam brukningstid. På den närbelägna och samtida gården Herresta hade två bostadshus och ett härbre placerats parallellt och rätvinkligt mot varandra. Förundersökningen av Kumla bytomt i Botkyrka indikerar också flera bebyggelsefaser, där grupper av samtida hus orienterats i rät vinkel mot varandra. Vidare påträffades även ett ovalt/runt grophus, som trots det isolerade läget på andra sidan av impedimentets krön, tros kunna dateras till den här perioden. I samband med att gården fick detta läge, lämnade man ett äldre gravfält och tog ett nytt i bruk. RAÄ 285, beläget runt 50 meter från bebyggelsen, har också undersökts inom ramen för Hjulstagrävningen och omfattar drygt 45 begravningar från 600-talets och framåt.
Någon gång kring den här tiden hände något som förändrades gården Hjulsta avsevärt, kanske både i ekonomisk och socialt hänseende. Bebyggelsen i sydsluttningen revs och på platsen uppfördes en 50 meter lång och 10 meter bred terrass stensatt med stora block. I terrassen deponerades en liten silverskatt med Ethelredmynt och tyska mynt från 997-1003 respektive 1000-1040. På terrassen uppfördes ett stolpburet flerfunktionshus. I husets östra del fanns plats för fähus och förvaring. Makroanalyser i fält visade att det fanns korn, vete, havre och råg i stolphålsfyllningarna. Fröerna kan vara rester av bränt utsäde eller det spannmål som skulle förse gårdsborna med mat fram till nästa skörd. Husets västra del rymde bostaden och var uppförd på syll. Värmekällan utgjordes av en låg fyrkantig härdpall. Bland fynden finns en sammansatt enkelkam, daterad till ca 1000-1100 e. Kr. Söder om terrasshuset påträffades spår efter bronshantverk, i form av en grop med hasselnötsskal och bronsrester. Till den här perioden kommer vi förmodligen att kunna knyta ett rektangulärt grophus, som ersatte det äldre grophuset på samma plats. Vad hände då på gravfronten? Jo, man lämnade RAÄ 285 och tog sig ett nytt men mer avlägset gravfält, förmodligen kring 1000-talets början. RAÄ 102a har undersökts tidigare, och där påträffades bl.a. ett Ethelred-mynt – precis som i den lilla silverskatten. Ett glättbräde av valben i en av gravarna har en parallell till ett av gårdsfynden, nämligen en glättsten av glas. Fynden är inte helt ordinära för bondemiljöer. I en grav har en kvinna med baltiska tinningringar gravlagts på en björnfäll. Kanske var det ekonomiska och sociala uppsvinget som invånarna på Hjulsta upplevde under den här perioden i själva verket knutet till ett alliansgifte?
Från multifunktionshus gick man sedan till mindre byggnader med mer specifika funktioner. Någon gång under tidig medeltid byggde man ett nytt, fristående boninghus. Värmekällan utgjordes av en låg härdpall. Ett fynd av en dubbelhelkam, med datering till ca 1050-1250 kan knytas till huset. Den östra delen av den äldre bebyggelsen kvarstod. Den kontinuitet i lokaliseringen av funktioner som vi ser här verkar gälla för många medeltida gårdar, inte minst det närbelägna Herresta. Nordväst om huset påträffades en rektangulär härd som tros vara en rest av ett kokhus på träsyll. Kring den här tiden lämnade man de äldre gravfälten och började gravlägga på en kyrka.
Under hög- och senmedeltid skedde stora förändringar. Man rev bebyggelsen, övergav terrassen och odlade upp den. Det var förmodligen nu bebyggelsen delades upp i två enheter och flyttade upp på de historiska kända gårdslägena. Östergården blev i modern tid jämnad med marken och lämningarna förstördes. På Västergården fanns ett kokhus med en kvadratisk kallmurad ugn. Ett hus på ofylld stensyll med trägolv kan vara lämningen efter ett av boningshusen. En fingerborg stödjer tolkningen. Vi hittade en brunnsgrop och lämningar som kan vara ladubebyggelse. Resten av bebyggelsen ligger förmodligen under den senare tidens bebyggelse, vilket innebär att den till stora delar förstörts.
Ingela Spijkerman, Grävledare och rapportansvarig
Pågående projekt 
