Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Efter avbaning och resning i Rosersberg har gravfälten lodfotats och vi är mycket nöjda över resultatet.

Foto över gravfält RAÄ 34

Foto över gravfält RAÄ 57, Rosersberg

Vi har nu kommit en bit på väg i utgrävningen av boplatsen i Fiskeby, Norrköping. Ungefär hälften av vårt undersökningsområde har frilagts och spår efter flera hus med härdar, ugnar, hägnader samt en stenlagd väg har åter sett dagens ljus efter ett par tusen år under åkerjorden.

Schaktningsarbete och inmätning av nyfunna anläggningar pågår.

Hittills har vi kunnat identifiera fyra hus. Flera av dessa överlagrar varandra och vi tror att det rör sig om en gård med hus som avlöst varandra, snarare än en by med många samtidiga gårdar.

Hus 2 och 3 samt en hägnad som är äldre än båda byggnaderna.

Linda märker ut stolphålen som tillhör ett av husen.

Ett kraftigt regnfall bidrog häromdagen med ett överraskande perspektiv på vägbanken som framträdde tydligt ovan vattennivån. Området var sankt även under förromersk järnålder, vilket  kan vara en av förklaringarna till det omfattande vägbygget.

Vägbanken framträdde tydligt när regnvattnet samlades i grävschaktet. 

Ett annat spännande inslag i arbetet just nu är undersökningen av några ugnar i området. Det är sannolikt så kallade lågtemperaturugnar som kan ha använts till matlagning eller bränning av keramik. Vi återkommer så klart med mer information om detta så snart vi kan.

Vi har den senaste tiden befunnit oss på Raä 34 där vi med stor energi skrapat, borstat, ansat och snyggat till gravar och mellanliggande ytor inför den kommande lodfotograferingen. Rensningsarbetet lider mot sitt slut och vi kan konstatera att fornlämningen innehåller både ett par högar, en treudd, ett par rektangulära stensättningar, ett par runda stensättningar med mycket kraftiga stenar/block, runda stensättningar med normalstora stenar samt ett större antal flacka stensättningar med småstens- och grusfyllningar. Liksom på Raä 57 kan vi nog förvänta oss både skelett- och brandgravar och tidsmässigt rör vi oss nog i vikingatid när det gäller de yngsta gravarna och romersk järnålder/folkvandringstid när det gäller de äldsta.

Den sydligaste delen av gravfält Raä 34 som vi ser på bilden här ovan,  är avskiljd från resten av gravfältet genom ett naturligt trappsteg format av renskrapad berghäll. Här är denna  yta färdigrensad och fotad från söder. Längs höjdryggen ligger fyra gravar (en rektangulär och tre runda) på rad i nordsydlig riktning. Gravfältet avslutas längst i söder av först en stor, närmast rektangulär härd med stensatt kant och slutligen ett stort block, vilka också kan ses på fotot. I sluttningen ner mot öster finns ytterligare gravar, bl a en treudd.

Det mödosamma rensningsarbetet är i det närmaste avslutat och vi ser fram emot nästa steg då vi får undersöka det inre av gravarna. Här jobbar Frida, Sofia och Ida med ytrensningen på Raä 34.

Vi har nu frilagt gravarna på ytterligare ett gravfält, den här gången det något mindre gravfältet Raä 57 alldeles väster om Norrsundavägen. Även här finns gravar av olika typer men gravfältet ger ett enhetligare intryck än det vi först började med. Sannolikt finns det både skelett- och brandgravar och vi tror att de är från vikingatiden. Vi har hittat cirka tjugo gravar, vilket var vad vi förväntade oss. Gravfältet är dock egentligen större. På andra sidan vägen finns fler gravar men de ska få ligga kvar och kommer inte att grävas ut.

Nu ska vi en tid återvända till Raä 34 och fortsätta rensa fram gravarna där, inför den lodfotografering som ska göras. Sedan ser vi fram emot att få börja undersöka gravarna!

Vy över delar av gravfältet mot söder. I förgrunden en av flera runda stensättningar. Bakom den till vänster syns en gravhög med en kantkedja av stora stenblock, som vi delvis har undersökt överbyggnaden på. En stor plundringsgrop har vid något tillfälle grävts mitt i graven. Vi hoppas dock att själva gravgömman kan finnas kvar längre ned.

Samma gravar före och efter avbaning. Lite snyggare blev det allt. På delar av gravfältet var matjordslagret mycket tjockt, förmodligen har gravfältet långa tider varit beväxt med lövskog. Marken verkar inte ha använts till någon annan verksamhet så gravarna har bevarats väl.