Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Nu har vi tagit fram resterna som återstår av odlingslagret i de Geers trädgård. Tyvärr finns det en hel del stöningar som påverkat trädgårdslämningarna.

Nu är mer än halva undersökningsytan framme och vi kan konstatera att det finns en mängd olika störningar inom den forna trädgården. Mest av allt har skolbygget och rivningen av skolan påverkat de gamla odlingslagren. Grunderna har grävts igenom lagren och i samband med rivningen grävdes gropar där raseringsmassor dumpades. Dessutom har ett flertal gropar grävs under senare år och fyllts igen med tegel och grus. Något annat som påverkat odlingslagren från de Geers tid är de stora kastanjeträd som planterades på tomten under 1900-talet. Trädens rötter har brett ut sig över i stort sett hela tomten och frodats väl i de gamla odlingslagren.

Vi har kunnat avgränsa utbredningen av trädgården ner mot Saltängsgatan. Planteringarna har uppenbarligen slutat cirka 20 meter in på tomten från gatan räknat och sträckt sig utmed dess längd. När vi nu tar bort odlingslagret efter att ha tagit botaniska prover i det så kan vi se att det kommer fram en del odlingsgropar i botten. Antagligen har de Geer låtit plantera buskar eller mindre träd här. Enligt 1600-talets trädgårdsideal var det vanligt att trädgårdarna avgränsades av träd eller plankstaket.

Här syns en del av dammen vi hittade. Det mörka partiet är torvlagret som bildats i dammen. Ovanför dammen sluttar markytan uppåt mot trädgården.

Ner mot Saltängsgatan har vi också hittat en brunn. Men denna hade inget med trädgården att göra utan den hade grävts under 1700-talet för att förse tidens innevånare på tomten med vatten. Tomten den låg på ägdes 1783 av grosshandlaren L.G. Wadström.

Brunnen var kvadratisk, ca 60 x 60 cm och hade grävts drygt två meter ner i leran. Den var fodrad av stående plankor. I brunnen hittades en upp-och-nervänd trälåda som till vår besvikelse dock var tom.

Den här brunnen är från 1700-talet och försåg tomtens innevånare med dricksvatten. Den var mer än två meter djup och nergrävd djupt ner i leran.

De första lämningarna vi träffat på under mark är den massiva grunden till Norrköpings Tekniska Elementarskola. Denna grund sträcker sig hela vägen längs med Saltängsgatan.

Här syns grundmurarna efter Tekniska Elementarskolan som vi träffade på. Skolbyggnaden uppfördes 1860 och skolan fanns fram till 1907.

Skolan flyttade in här i sina nya lokaler 1860 och fanns sedan kvar fram till 1907. När skolan byggdes fyllde man ut den del av tomtmarken som sluttade ner mot Norrköpings Ström för att skapa en jämn byggnadsyta. Dessutom anlade man en kullerstensbelagd gårdsplan på baksidan av skolhuset.

På den här målningen från slutet av 1800-talet syns Tekniska Elementarskolan lysa i klart gult.

Under dessa utfyllnadsmassor hittar vi lager från 1700-talet och längst ner i lagerföljden kan vi se spåren efter rivningen av Louis De Geers palats sedan det brunnit 1711.

Här finns bland annat rester av bränt tegel. Teglet är lite speciellt till sin karaktär, det var tillverkat i Holland och De Geer lät skeppa hit det till Norrköping då palatset skulle byggas.

De olika jordlagren som avsatts på tomten under årens lopp framträder tydligt. Längst ner synd ett svart lager som härrör från tiden efter 1711 då Stenhuset brunnit och palatsbyggnaden rivits.

Holländskt tegel funnet i brandlagren från år 1711.

Nu har vi startat den arkeologiska undersökningen i kvarteret Stenhuset i Norrköping.

Kvarteret har fått sitt namn efter det palats som Louis De Geer lät uppföra när han flyttade till Sverige 1627. Palatset kallades i folkmun för Stenhuset, sannolikt därför att det var det första bostadshus i Norrköping som byggdes i sten.

I anslutning till palatsbyggnaden lät Louis De Geer uppföra en ståndsmässig trädgårdsanläggning. Troligen var han själv mycket inblandad i hur den skulle se ut eftersom trädgårdskonst låg honom varmt om hjärtat.

Här syns en rekonstruktion av De Geers palats som gjordes av historikern Björn Helmfrid på 1950-talet. Rekonstruktionen baseras endast på skriftliga dokument. De grå ytorna motsvarar själva palatset. De gröna ytorna visar trädgårdens utbredning. Den gula ytan är det tänkta läget för en vedgård som hörde till palatset. Den röda kvadraten visar den yta vi nu ska undersöka arkeologiskt.

Vi ska nu under åtta veckor undersöka en del av denna trädgård, eller rättare sagt de rester som kan finnas kvar i den. Exakt vad som finns här vet vi inte, men en arkeologisk förundersökning har visat att det finns ett omfattande odlingslager bevarat inom tomten.

Till att börja med ska vi schakta undan senare tiders raseringsmassor som förts hit efter det att palatset och dess trädgård övergavs efter en omfattande brand 1711. Därefter hoppas vi kunna ta fram lämningarna efter trädgården för att ta reda på hur den var planlagd, vad man odlade och om det skedde några förändringar i trädgårdens utseende under den tid den brukades.

Här arbetar Kjell Persson med den georadar som användes för att försöka avslöja vad som döljer sig under markytan i kvarteret Stenhuset.

Tanken är att man på den här hemsidan nu fortlöpande ska kunna följa den arkeologiska undersökningens resultat.

Nu är det arkeologiska fältarbetet i Tornby avslutat och vi tar med oss dokumentationen inomhus för fortsatt analys.

De lämningar vi hittat har en viss spridning i tid, de allra flesta är nog ett par tusen år gamla och tillkom under äldre järnålder, omkring Kristi födelse. Det rör sig främst om härdar och olika typer av gropar. I några fuktiga svackor hittade vi också rester av kulturlager som bevarats trots senare tiders plöjning.

I den yta som låg närmast den historiska gården Lilla Ullevi fanns ett vattenhål som är känt i de historiska kartorna men som visade sig ha kontinuitet långt tillbaka i förhistorisk tid. Periodvis har man också grävt brunnar i detta område. Aktiviteterna här ska sannolikt kopplas samman med djurhållningen. Här fann man vatten till gårdens boskap och på ängsmarken norr ut, mot Roxen, hade djuren rika betesmarker.

Vi hittade som tidigare nämnts ett omfattande härdområde i de norra delarna av vårt undersökningsområde. Exakt hur detta använts vet vi ännu inte men att det kan kopplas samman med en förhistorisk gård råder det ingen tvekan om för i anslutning till härdarna hittade vi ett omkring 20 meter långt hus. Generellt kan sägas att grävningen var väldigt fyndfattig. Vi hittade endast ett fåtal skärvor keramik och de låg då i eller i anslutning till de undersökta härdarna. Dessutom hittade vi ett antal löpare till malstenar, också de påträffades i härdarna.

I förgrunden syns det drygt 20 meter långa huset där de takbärande stolparna markerats med röda käppar. I bakgrunden lite längre upp i backen låg det omfattande härdområdet.

Vår förhoppning innan undersökningen var att även hitta förhistoriska åkerytor som skulle kunna knytas till bosättningen i området, men så blev inte fallet. De odlingslager som påträffades hade tillkommit i relativt sen tid. Där fanns inga äldre diken eller andra tegavgränsningar.

En bit av en äldre väg hittade vi på gränsen mellan Tornbys och Lilla Ullevis ägor, den låg helt på Tornbysidan och återfanns i en svag sluttning ner mot en sank svacka i gränsområdet. Vägen är känd i det historiska kartmaterialet men kan kanske ha tillkommit redan under medeltiden med tanke på några av de hästskor som vi påträffade i vägens stenläggning. Dessa skor verkar vara av en medeltida typ som kallas flikskor. I direkt anslutning till denna väg hittade vi också ett litet häktespänne som ser ut att vara medeltida.

Inom Tornbyområdet påträffade vi dessutom två tegelugnar. I en av dessa låg det kvar några tegelstenar vars mått antyder att även dessa ugnar skulle kunna vara medeltida. Ugnarna låg i en sluttning ner mot en bäck. Varför man producerat tegel här vet vi inte, kanske var det avsett för eget bruk eller så kanske det fraktades in till någon byggnadsplats i det medeltida Linköping.

Nu tar vi en liten paus i arbetet men under senhösten återkommer vi med nya rapporter om hur arbetet fortskrider.